Bakgrund 2017-09-30T22:17:34+00:00

På sovjettiden (1977 respektive 1991) borrades på licensblock 71-1 två prospekteringsbrunnar ner till mer än 4 000 m djup. I samma tidevarv borrades ett antal andra brunnar i närheten, men dessa befinner sig idag på andra licensblock. De två brunnarna i fråga var så kallade stratigrafiska prospekteringsbrunnar, utformade för att utforska den lokala geologin, och inte i första hand för att finna olja och gas och ännu minde i syfte att producera kolväten. Det fanns viss rudimentär seismik vid den tiden, men utan upplösning på djup större än 3 000 m, vilket generellt motsvarar slutet av bergarterna från Jura-perioden. De äldre berglagren från den så kallade Paleozoiska tidsåldern (Devon, kalksten), som på detta licensområde bedöms ha störst prospektivitet, börjar i detta område vid cirka 3 000 m djup och fortsätter ned till drygt 4 500 m. Licensområdet täcker en del av strukturen i Juralagren, resterande del tolkas från seismiken gå in på grannlicensen, som för närvarande innehas av Imperial Energy (ägt av indiska statliga bolaget ONGC).

Båda brunnarna bedöms enligt nuvarande seismiktolkingar ha borrats i vad som idag förefaller vara utkanten av strukturen i fråga, och därmed cirka 4 km från ”centrum” av strukturen. Det påtalas igen att vid tiden för borrningarna fanns ingen seismisk information på djupet – man borrade de parametriska brunnarna bland annat just i detta syfte – för att få information från djupet.

Följande information baseras på protokoll från tiden för arbetets utförande samt senare intervjuer med personerna som genomförde arbetet. Båda brunnarna råkade enligt dessa informationskällor ut för okontrollerade utflöden av kolväten.

Brunn P-2 borrstartades i november 1977, men slutfördes inte förrän i september 1979, nästan två år senare. Det totala djupet är 4 569 m. Det borrades i olika sektioner, varefter varje sektion loggades följt av att foderrör sattes på plats. Vissa borrkärnor togs också, dock med dålig kvalitet på grund av den spruckna karaktären i kalkstenen. Brunnen blev föremål för ett okontrollerat utflöde av kolväten till följd av dålig kvalitet på cementeringen av foderrören i ett avsnitt av brunnen. Tester av kolvätena visade enligt de sovjetiska protokollen på en blandning av olja, gaskondensat och gas.

Brunn P-4 borrades i slutskedet av Sovjetunionen som enhet, i januari 1991, med bristfällig finansiering. P-4 är belägen 400 m sydost om P-2. Brunnen var designad att i första skedet borras till slutet av Jura, vid 2 977 m. Efter att hålet klätts med foderrör och cementerats till första måldjupet skulle cementproppen i botten av brunnen borras ur innan borrarbetet skulle fortsätta ned i Paleozoikum. Vid denna cementborttagning gjordes dock ett misstag varvid man borrade några meter för djupt, ned i början av de palaeozoiska lagren. Ögonvittnen ger vid handen att brunnen började flöda kolväten okontrollerat i dagar, och stängdes ned endast efter besvär. Detta återfinns inte i protokollen, då det var ett misstag, som kunde medfört negativa konsekvenser för ansvariga personer på borrplatsen. Den enda i dag kända officiella skriftliga indikationen på detta är ett telegram (bifogat nedan) som skickades 29 april 1991 från borrplatsen till vederbörande myndighet, där den ansvarige platsgeologen ber att få ändra arbetsprogrammet då det då rådande programmet inte bedömdes ”säkert”, vilket beviljades.

dokument-sid38

Telegramtexten beskriver i korthet att ansvarig platsgeolog ber om tillstånd att få justera uppgjort arbetsprogram genom att hoppa över vissa loggningar i intervallet omfattat av de övre palaeozoiska bergarterna där en gasformation påträffats. Detta då det annars skulle kunna uppstå en risksituation med möjliga farliga konsekvenser. I svarstelegrammet meddelas att avsändaren bifaller förslaget.

Intervallet ifråga cementerades därefter rejält och kunde därför inte bli föremål för någon kontrollerad flödesmätning.

Efter denna incident gick borrningen vidare och nådde så småningom måldjupet på drygt 4 000 m. Enligt de sovjetiska protokollen testades senare ett antal intervall från botten och uppåt. Dessa tester nådde aldrig ovan beskrivet intervall i toppen av Paleozoikum. Några mer flöden registrerades inte heller på djupet enligt protokollen. BNG:s egna geologer misstänker idag att inga, eller endast få, faktiska tester genomfördes på djupet då finansieringen var mycket bristfällig vid denna tid då Sovjetunionen föll samman. I korthet innebär denna hypotes att ansvariga geologer och borrmanskap helt enkelt protokollförde testresultat som ej genomförts för att inte få problem efteråt med ofullständigt genomfört arbete. Detta är dock bara en hypotes som kommer att kunna prövas efter genomfört återinträde i denna brunn. Därvid kommer vid moderna loggningar att utvisas om produktionstester (perforeringar) verkligen blev utförda i dessa intervall i början av 1990-talet.